IM HOOOOOOOME! (bok)

FAN vad skönt det är att vara hemma, jag har saknat min säng som fan! Kommer sakna alla på kollot jätte mycket och jag hann inte ens säga hejdå till någon av de. Vi hade iallafall jätte kul där eller Emma åkte ju hem efter en vecka för hon inte trivdes men jag stannade kvar och hade det jätte kul och lärde känna massor med folk.
Igårkväll så skulle vi ha ett så kallat ''disco'' och det började bra. I mitten av ''discot'' så kände jag att jag började må dåligt. Jag ser hur lampan bara blinkar, ni vet sån dära epilepsi lampa typ? jag stirrade noga på den, vet ej varför och sedan så fall jag bara ihop på golvet. Jag började skaka och de flesta trodde att jag drev för att det hade hänt några dagar innan också att jag svimmade. Sedan så kommer ledarna in och är hur oroliga som helst och ber alla barn gå ut och vänta i matsalen. Jag hörde deras röster men jag kunde varken prata eller röra mig. Eller röra och röra mig jag låg ju på golvet och skakade som en kyckling. efter tio minuter så vaknade jag långsamt och kunde svara på deras frågor ganska svagt men sedan känner jag hur jag börjar skaka igen och mina ögonlock bara stängs och där försvann jag igen. det tog 20 minter för ambulansen att komma och under de där 20 minuterna så tappade jag andan lite då och då. Dels så kände jag hur svårt det var att andas och sedan så hörde jag ledarens röst ''hon tappar andan''. men jag kunde inte svara när de ropade på mig jag kunde inte häller göra ett täcken. sedan kommer ambulansen och tittar igenom mig och så. Jag känner hur de drar av mig mina shorts och jag visste inte vad de skulle göra, de skulle typ stoppa in något i mitt arsle... Inombords så kommer jag ihåg att jag skämdes ganska mycket för jag hade bara stringtrosor på mig så det var försän då jag kunde göra motstång. Jag rullade omkring och fick fram massor med konstiga ljud så då visste läkarna att jag ändå var där med dom. de gav mig massor med sprutor och sånt och sedan bärde mig upp in till ambulansen där jag forsatte att skaka. när jag kommer fram till sjukhsuet så var det rätt brottom, det var ju ganska allvarligt för jag hade ju varit medvetlöst i en timme. Efter de röntgade mig så försvann jag helt, eller kanske somnade jag vet inte men jag hörde ingenting på ett tag, de hade väl gett mig lugnande eller något sånt. Sedan lägger de mig på¨intensiven och för er som inte vet vad det är så lägger de folk där som är nära på att dö och har svårt för sig att vakna upp. som ex där min mormor låg i koma när hon fick hjärtattack.
jag började höra röster igen och då hörde jag fridas (min ledare) röst. hon höll mig i handen hela tiden och jag märkte på henne hur orolig hon var. hon viskade i mitt öra att min pappa var här och då kommer han in och börjar prata med mig men jag kunde som sagt inte svara.Sedan så kommer min mamma in som tog en taxi från farsta ända till nortälje och efter henne kommer min moster. Jag kom ihåg att jag vaknade av att passienten brevid mig låg och skrek och ville ta av sina bandage typ. När jag vaknade upp så blev ju mamma hur lycklig som helst, såklart. Frida frågade noga vad som hade hänt om vi tog några droger eller något och då berättade jag ärligt till henne att jag och en till person andades in någon gas i en påse,alltså boffade... Jag fick sova över på sjukhuset och fick en lyxig frukost och lunch, fast lunchen åt lydia upp för jag var inte hungrig haha. Frida berättade också att hela spökrundan förstördes pga allt det här haha..
 
NU ÄR JAG IALLAFALL HEMMA! ska hoppa in i duschen och sedan gå ner och köpa mig något gott. Får inte gå ut av mamma häller för jag har massa med medicen i mig som gör mig flummig/yr.. aja vi ses senare puss!
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

awww stackarnnnnn :(((( Tur att det gick så bra som det gick Loisa!! Vad exakt boffade ni? :O

2012-07-12 @ 22:44:34
Postat av: Anonym

awww stackarnnnnn :(((( Tur att det gick så bra som det gick Loisa!! Vad exakt boffade ni? :O

2012-07-12 @ 22:44:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0